Glowing Fighter


"Chelsea och Fighter"



Kvällen den 13 maj 2009 föddes hos oss en liten hingst. Mamma till honom var vårt äldsta sto Gloria. Gloria hade en tid före förlossningen fått väldigt ont i sin bakdel. Hon lyfte sina bakben högt ett i taget och man såg hur ont hon hade. Vi visste inte vad det var hon råkat ut för. Tankarna var många. När så hon fått sin lilla kille så hoppades vi på att hon skulle bli bättre. Så var dock inte fallet. Det gick åt andra hållet. Hon fick mer o mer ont.

Veterinär tillkallades men ingen kunde ge något svar på vad hon kunde ha råkat ut för. Hon fick stå på höga doser smärtstillande. Hon kämpade tappert för att hålla sig på benen för sin lille son. Men mjölken ville inte riktigt räcka till. Vårt andra sto Stella fick rycka in som amma. Hon fann sig i det men det gjorde inte hennes son Gossen. Han lade öronen på nacken och attackerade inkräktaren. Efter det så fick det bli mjölkersättning på flaska.

Så kom då Chelsea, en stor o präktig märr så otroligt vacker och snäll, om än lite misstänksam mot oss här. Vi tog fölet från Gloria för att testa o se om Chelsea släppte till. Hade fått höra att det inte var det mest ideala att använda en förstföderska...och då dessutom en som redan "begravt" sitt eget föl. Vi var dock beredda att kämpa för det lilla livet vi hade här. Chelsa var mycket misstänksam till en början. För att den lille skulle få dia så fick vi lyfta upp ett framben på henne så hon inte kunde sparka honom. Sen fortsatte det så varje timme. Första natten Chelsea var här så lade sig Gloria ner för att inte resa sig igen. Det var som att hon nu visste att vi skulle se till att hennes fölunge fick det som han så väl behövde. En mamma som kunde ge mat och fostra honom. Kl 03.05 fick Gloria somna in. Mitt i all sorgen efter henne kämpade vi, Fia och jag.

Vi gick ut tillsammans. En höll märren och en fick passa på fölungen. Chelsea vill inte alls vara med från början. Hon ville sparka och bita efter den lille. Vi var dock ihärdiga och att gett oss katten på att det skulle gå. Efterhand blev Chelsea mer o mer trygg i uppgiften. Andra natten hon var vid oss så kunde vi gå ut en åt gången och Chelsea började titta efter Fighter, som vi nu döpt honom till, när han skulle över till sin box. Kl 4 på morgonen den 21 maj gick jag ut för att låta honom dia. Chelsea stod vid boxdörren och väntade på honom! Jag höll henne i grimskaft en stund så han fick börja dia, men sen släppte jag honom då jag märkte att hon inte tänkte göra honom något. Sen satt jag i boxen i 3 timmar och bara studerade dom båda. Sakta men säkert så närmade dom sig en mer normal mor/son relation. Lite osäkerhet hade jag dock kvar när jag gick in för att kolla på dom via kameran. Allt gick fin fint. Resten av dagen gick dom båda ute i hagen tillsammans. Vi jublade inom oss. Vi hade lycktats med att sammaföra en förstföderska med en främmande fölunge.

Chelsea blev den mamma som Fighter så väl behövde...och vilken mamma sen. Maffig och fin med riktiga modersinstinkter. Hon pratade med honom, vaktade på honom och sprang efter honom överallt.

Vi vill tacka Anne för att hon ringde oss. Vi vill också tacka för att Ammajouren
finns. Sen givetvis alla andra som stöttat oss.